Addepladdes förbannade musikblogg


Lämna en kommentar

Simon & Garfunkel – Sounds of Silence (1966)

Här har duon fått en liten skjuts och hittat sitt koncept. Den första låten är den välbekanta The Sound of Silence (givetvis), som efter att fått sig en remake i form av pålagda trum- och gitarrspår blev en stor hit. Det i sin tur gjorde det möjligt för duon att släppa ytterligare ett album, lyckligtvis för både dem och för oss lyssnare. Själva versionen är dessutom rätt bra, även om jag gillar den avskalade versionen rätt mycket mer. Dock ska jag inte hymla med att det är en mäktig känsla när trummorna stampar igång.

Lyssna bara efter ungefär 38 sekunder. Vilken kick!

Sedan följer Leaves That Are Green, som verkligen gillar i Simons soloversion. Den är bra även i det här uformandet,  men det är något i den vassa texten som försvinner i stämsångsutförandet.

Lyssna bara på raderna i Simons original:
I was 21 when I wrote this song,
I’m 22 now, but I won’t be for long

För övrigt består albumet till rätt stor del av nya inspelningar från Simons soloskiva, The Paul Simon Songbook, som faktiskt inte fick en riktig release förrän tidigt 2000-tal. Det gäller även låten I am a Rock, som jag nog håller som den vassaste (efter The Sound of Silence). Även den fartfyllda Somewhere They Can’t Find Me är lätt att fastna för, detsamma gäller Richard Cory och We’ve Got a Groovy Thing Goin‘. Lite stillsammare är A Most Pecular Man och April Come She Will, men få sjunger stillsamt så intensivt som Simon & Garfunkel.

Den avslutande I Am a Rock sätter punkt för ett bra album, som dock saknar spets. Att det fanns storverk som väntade på att bli skrivna känns i luften när man lyssnar på albumet. Därför kan Sounds of Silence beskrivas som ett lovande avstamp, för härifrån blev det bara bättre och bättre.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser


Lämna en kommentar

Simon & Garfunkel – Wednesday 3 A.M. (1964)

Först och främst är det en väldigt bra titel på albumet. Den förmedlar direkt en stark känsla av innehållets ton. Annars är den spontana tanken mest att duon inte riktigt har funnit sitt egna sound än. The Sounds of Silence är den enda riktigt bra låten, som ju i sig är nästan omänskligt bra. Dessutom i den här rakt igenom akustiska versionen.

Resterande låtar är som bäst fina, men inte storslagna. Dessutom en trevlig cover av The Times They Are a-Changing, men som så ofta med Dylan-covers är det svårt att få till en unik känsla.

Slutomdömet är  att det är en hyfsad debut, men långt ifrån lysande. Albumet floppade också. Hade det inte varit för att The Sound of Silence släpptes med pålagda trummor och gitarrer (av samma band som spelat med Dylan) i efterhand och blev en superhit, så hade världen nog inte fått mer av Simon & Garfunkel. Åtminstone tillsammans.


3 kommentarer

Äckelhundens utmaning

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fiffi har utmanat mig med något som heter Äckelhundens utmaning. Jag tvekade inte en sekund, så here we go:

3 TV-program jag kollar på

– På spåret
– Vem vet mest
– Fotboll

3 saker jag gjort idag:

– Vaknade och kollade på klockan med en förvånad min. Klockan svarade med 12:04. Oj då.
– Ätit en slö frukost och kollat runt bland bloggarna
– Börjat förbereda mig mentalt för ett pluggpass.

3 saker jag längtar efter:

– Julledighet
– Inkomst
– Sommar

3 saker på min önskelista:

– Seinfeld-boxen
– 30-timmarsdygn
– 3-dagars helg.

3 saker att hata:

– Väckarklockor
– Onödigt stressade människor
– Kokt potatis.

3 måsten för en hårdrockare:

– Långt hår
– Bandtröjor
– Svettiga armhålor (gäller inte alla hårdrockare, men överväldigande många)

Det var svaren. Hoppas det underhåller någon.

Sista uppgiften är att skicka vidare stafettpinnen till tre andra:

Royale with Cheese
ExceptFear
Voldo’s Filmblogg

Hoppas ni inte redan har blivit utmanade.


6 kommentarer

Det var roligt så länge det varade

Den här förbannade musikbloggen startades i ett inte helt genomtänkt inspirationsrus. Jag visste att jag egentligen inte hade tid, men så var också tanken att det bara skulle vara en liten anslagstavla med mina YouTube-favoriter för dagen. Sen kom idéen med blandband och där höjdes min ambitionsnivå rejält. Då kände jag att det faktiskt fanns potential att göra något vettigt av det här. Framför allt vidgades mina musikvyer enormt bara av det lilla antal blandband som kom in.

Blandbanden är vad jag kommer ta med mig. Alla ligger i en speciell folder på min Spotify och jag har flera gånger återvänt till vissa favoritlåtar. Jag tackar allra ödmjukast för vartenda ett av dem. Jag ser gärna att någon tar över stafettpinnen och fortsätter samla in och producera blandband. Nit89ram, känn dig uppmanad! Eller vem som helst. Jag vill fortfarande upptäcka ny musik, men jag har inte den tid och engagemang som krävs för att driva denna blogg framåt.

Innan jag släpar ut den här förbannade bloggen på gårdsplanen och skjuter henne vill jag tacka för alla blandband, besök och kommentarer. Vi ses på filmbloggen!


31 kommentarer

Nytt blandbandstema: Rörelse

Då släpper vi det gamla dystra temat ”mörker med en touch av melankoli” och försöker ta till oss lite gladare låtar. Det mest naturliga vore att köra ett jultema, men det vore att göra det lite för enkelt för sig. Om någon ändå känner att man sitter på en jullista som resten av världen måste se, så är det bara att dela med er.

I alla fall, nästa tema har jag bestämt ska vara: rörelse. Tolka det hur ni vill.

Min lista heter kort och gott rörelse och jag har valt att fokusera på låtar som på något sätt för mig i rörelse. I vanliga fall försöker jag undvika de mest kända, men den här gången släpper jag allt sånt och bara kör på ren inspiration.  Allt från Håkan Hellström och Gyllene Tider, till Van Morrison och Elvis Presley.

Här är länken till min lista

Dela med er av era listor i kommentarerna!

PS: Jag har skrivit kommentarer om alla blandbanden från första omgången, men lite för snabba fingrar gjorde att Word-dokumentet stängdes utan att spara – och texterna var borta. Surt, sa räven. DS.


Lämna en kommentar

Music Maestro: Topp 5 musikfilmer

Utifall det finns någon här som inte följer min ”vanliga” blogg, så kan jag varmt rekommendera att ni tittar in hos Royale with Cheese. Jag har nämligen lagt upp en lista med topp 5 musikfilmer. Tryck här för att komma direkt till min lista, men glöm inte att kolla in även bloggägarens när ni ändå är därborta.